Tre månader efter att jag legat på IVA fick jag ett samtal från en sköterska på Post IVA. Hon ville veta lite hur det var med mig samt bjuda in mig på ett samtal där jag kunde få gå igenom det som hänt på IVA och se mig omkring. Jag tackade jag, jag hade gått och funderat ända sedan jag skrevs ut över vad som hände när jag låg på IVA och jag kände ett stort behov av att reda ut lite minnes fragment och hallucinationer som jag hade haft.
Det var ett jätte bra möte! Jag fick en bättre insyn i vad som hade hänt och hur jag hade varit och så vidare. Det var dock märkligt att sitta och prata med två sjuksköterskor som hade haft hand om en men som jag inte mindes över huvud taget. Jag fick höra att jag hade varit en ovanlig patient med stenkoll och mycket envetenhet. Hade legat och envetet försökt läsa en tjock bok på engelska i de korta pauserna mellan kramperna och jag hade haft stenkoll på vad som hände runt mig och hur jag fungerade och ville ha det både gentemot omvårdnadspersonalen och läkarna.
När vi pratat färdigt gick vi in på IVA så att jag kunde få se det rum jag legat i och hur det såg ut i övrigt på IVA. De hade det väldigt lugnt på avdelningen så det var tyst och lugnt. Vi träffade på en manlig sjuksköterska som hade haft hand om mig och honom mindes jag faktiskt (vilken lycka). Jag var lite rörig om vad jag mindes men jag visst i alla fall vad han hette och att han hade haft hand om mig.
Det var en märklig och läskig känsla att se rummet där jag hade legat. Det var en blandning av igenkännande och en känsla av att där har jag inte legat. Det fanns en hel del apparater i rummet och det var läskigt att inse att jag har varit uppkopplad till många av dem. Jag hade ju mycket hallucinationer i det rummet så det är inte så konstigt att det inte riktigt såg ut så som jag mindes det. Jag fick även se hur det såg ut på IMA där jag också legat ett tag.
När vi hade titta färdigt följdes vi åt ut i korridoren. Vi kramades och hon önskad mig lycka till i framtiden och att vi kanske skulle springa på varandra i korridoren. Inte anade varken hon eller jag hur snart jag skulle återse IVA.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar