Jag minns ingenting från den krampen som var längre på akuten till dag två i gbg, det är 10 dagar som bara är borta. Jag får höra bitar om hur det vart under tiden. Jag har tydligen varit med och bestämt som vanligt (kontrollfreaket försvinner tydligen inte för att jag ligger på IVA, det blir snarare värre). Det är nog det värsta för mig. Det kan låta märkligt vem vill minnas en massa kramper och tid på IVA. Men jag vet att jag hade kontroll då men eftersom jag inte minns någonting står jag ändå här med käslan av att förlorat all kontroll. Hur bearbetar man någonting man inte minns. Även de andra dagarna i gbg är bara småbitar här och där, vissa saker minns jag om jag börjar fundera över hur de måste ha löst det, till exempel när jag funderade över hur de gjorde med katetern jag måste haft på IVA mins jag plötsligt att de drog den i gbg och att det tog mig någon dag att kunna kissa så de fick tappa mig en gång.
Jag skulle kunna ge nästan vad som helst för att kunna minnas. Jag vet till exempel som sagt att jag transporterades till gbg i ambulans men jag har inte en aning om vad som hände under den resan, vem var ssk? Jag har fått höra att jag krampade under färden men jag vet inte när, hur länge vad gjorde de och så vidare. Detta stör mig något kolossalt, min hjärna försöker desperat återskapa minnena men de finns helt enkelt inte där. De bitar jag faktiskt får fram vet jag inte om de är riktiga eller om hjärna har byggt ihop dem för att jag behöver ha en bild av vad som hände.
Jag har haft ont på sidan av min ena hand och i axeln precis vid nyckelbenet sedan andra dagen i gbg, det vet jag. Men vad som orsakade det eller när det har jag inte en aning om. Jag kan alltså haft ont i axeln i 3 1/2 vecka eller i 2. Hur länge är det rimligt att jag har ont i handen? Inte en aning eftersom jag inte vet vad som har orsakat det.
Som patient är man utlämnad och man kan känna sig maktlös bara av att ligga på sjukhus även om man ä helt med i huvud. Att inte minnas ökar utsattheten. Jag har ingen aning om mycket av vad som hände och det hade jag inte under vårdtiden heller. Dels på grund av minnet i sig men också att medicinerna påverkar hur mycket jag kan ta in och förstå.
Som vårdpersonal är det jätte svårt att veta hur mycket patienten tar in, en patient som verkar helt med kan egentligen inte hänga med alls och en patient som verkar helt bort kanske förstår mycket mer än man anar. Detta är någonting jag kommer att kunna ta med mig tillsammans med många andra erfarenheter jag fått under den här tiden, bra och dåliga. Jag tror och hoppas att et kommer göra mig till en bättre sjuksköterska och en starkare person.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar