Transport

När jag skulle transporteras till mitt sjukhus föll det sig så att det var precis i skarven för att jag skulle få medicinerin (morfin med mera). Jag erbjöds därför att få dessa innan jag for men inte då jag tyckte inte att det behövde och han från ambulansen sa att de hade möjlighet att ge det i ambulansen om det behövdes så jag avstod. Jag frågade även om jag kunde få gå ner till ambulansen själv, ambulansnissen tittade frågande på sjuksköterskan som tyckte det var okej. Han sa då att det kunde jag få om jag kände att jag orkade. Det var skönt att få ut och gå lite längre men det var nog inte den bästa iden. Hela ambulansfärden mådde jag skit, det var som en rejält upptrappad version av åksjuka. Enveten som jag är ville jag fortfarande inte ha medicinerna, det går över tänkte jag. Tji fick jag, det höll i sig när jag kom till sjukhuset, jag mådde piss. Nu gick det heller inte att få det att sluta med medicinerna. Jag mådde pissigt under några dagar, jag trodde det var migrän eftersom det påminde mycket om de migränkänningar jag brukar få. När jag får dem hemma är det bara att ta diklofenak och gå och lägga sig men eftersom jag var nyopererad kunde jag inte få diklofenak, jag kunde få morfin men det hjälpte tyvärr inte. Såhär i efterhand har jag insett att det nog handlade om hjärntrötthet. Jag har nämligen nu lärt mig att den tar sig väldigt liknande uttryck som mina migränkänningar. Jag vet inte om det hade gjort någon skillnad om jag tagit emot medicineringen innan jag transporterades men jag har i alla fall lärt mig att ibland får man ge med sig och ta mediciner förebyggande även om envisheten påstår att man klarar det ändå.