Sömnlös

Jag hade väldigt svårt att sova under sjukhusvistelsen efter operationen. Det tog lång tid att somna och jag vakande hela tiden. En natt hade jag hallucinationer, det var inget läskigt det var liksom en rörig konversation om biff med en känd skådespelare och jag fick en känsla av panik över att inte kunna somna. Jag kände att det fick vara nog och tryckte på knappen för att någon ur personalen skulle komma. Sjuksköterskan kom vid det laget var jag ledsen förvirrad och upprörd och framförallt fruktansvärt trött eftersom jag inte kunde sova. Han gav mig ett fantastiskt bemötande. Han satte sig på huk och pratade lugnande med mig, inte på något sätt nedvärderande utan bara medmänsklig. Han fick mig att bli lite lugnare och sedan föreslog han att jag skulle få någonting att sova på. Jag är lite anti sömntabletter så jag var lite skeptisk till det hela men han förklarade lugnt att jag kunde få en insomningstablett som också skulle hjälpa mig att varva ner. Han var lugn och trygg och det fick mig att känna sig lugn så jag gick med på det. Jag fick en insomningstablett samt morfin eftersom jag hade ont i huvudet och sedan kunde jag äntligen somna. Jag vaknade igen efter några timmar men då var jag betydligt lugnare och de timmarna gjorde stor skillnad.

Jag provade under några nätter att få insomningstabletten samt någonting för huvudvärken när jag skulle sova och det hjälpte mig att somna så jag fick sova några timmar men sedan vaknade jag igen och sedan bestod resten av natten av att vakna med jämna mellanrum. Jag tyckte detta var jobbigt och gav till sist upp. Jag kunde lika gärna vara utan insomningstabletten jag vaknade bara om och om igen oavsett. Efter några nätter började verkligen det ständiga vaknandet och svårigheten att somna att tära på mig. Jag upplevde det som oerhört jobbigt att hamna i det förvirrade tillståndet mellan dröm och verklighet hela tiden och det var jobbigt att ligga i sängen och inte kunna somna. Jag löste det hela genom att vandra runt i sjukhuskorridorerna istället för att gå och lägga mig. Jag hade mobilen med mig och jag var uppe på avdelningen med jämna mellanrum och checkade in att jag var ok. De sista timmarna satt jag och läste i en soffa i korridoren. Det var helt enkelt för jobbigt att gå och lägga sig och veta att det skulle bli en skitnatt som bara skulle göra mig än mer förvirrad. Någon natt tror jag att jag var uppe tills vid 4 på morgonen innan jag gav upp och gick och lade mig. Den natten var det en sjuksköterska som jag kände från min praktik som jobbade. Han såg lite bekymrad ut över att jag inte gick och la mig. Han undrade varför jag inte gick och la mig. Jag sa som det var att jag visste att jag inte skulle kunna sova och att jag tyckte det var jobbigt att ligga där vaken, han föreslog att jag skulle lägga mig och vila i soffan, jag fortsatte läsa. När jag till sist gick och lade mig vid 4 tog det mig en stund att somna bara för att vakna igen kl 7.