Jag väcktes tidigt, det skulle duschas med hibiscrub (klorhexidintvål man tvättar hela kroppen samt håret med flera gånger innan operationen, luktar inte speciellt gott), premedicineras och förberedas på andra sätt innan operationen som skulle ske klockan åtta. Jag rullades iväg till operation, där hände massa saker. Jag fick byta säng, det lades på värmda täcken, folk presenterade sig, folk ställde frågor, det fanns massor av utrustning. Man kan lugnt säga att för en person som gärna vill hänga med, vilket jag vill, var det då verkligen inte lätt. Det lugnade sig lite när man väl var på plats i operationssalen för då flyttades man i alla fall inte runt.
Jag har vissa små rörelser jag har för mig när jag blir stressad, jag gör dem för att lugna mig själv. Jag var inte medveten om att jag var stressad, därmed inte heller medveten om att jag gjorde dem. Jag blev därför förvirrad när någon frågade mig om jag hade ont i bröstet. Det visade sig att jag gnuggade med högerhandens knogar över bröstbenet, någonting jag ibland gör när jag är lite orolig. När jag insåg att det var det han menade slutade jag och förklarade att det berodde på att jag nog var lite orolig. Han log och sa att jag kunde få lite av sömnmedlet och att det kunde ha en lugnande effekt, det lät bra så jag nickade. Han frågade efter en stund om det hade hjälpt men jag kände mig snarare mer orolig, sedan mins jag ingenting mer för än jag vaknade krampande.
Jag minns bara förvirringen va att vakna mitt i ett krampanfall. Jag kunde höra röster runt mig som sa till mig att lugna mig, att jag var vaken, att operationen var över och sedan någon som sa - Hon krampar. Det var en mycket förvirrad situation att rullas iväg i raskt tempo från operationssalen till postop, krampande, fortfarande förvirrad efter operationen, med en massa personer runt sängen som pratar.
Jag vet inte om de först inte insåg att jag krampade. Det kan säker ha set ut som om jag vaknade förvirrad och försökte sätta mig upp. Jag har funderat på det i efterhand, men jag lär aldrig få veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar