Varför så viktigt att träna

Under våren hade jag som ni har läst ett antal kramper och jag har hela tiden vägrat att sluta träna och bara kört på. Många har frågat mig varför och tyckt att jag är knäpp som inte bara låter bli att träna ett tag tills det är utrett. Jag ska nu försöka förklara varför det är så viktigt för mig att träna.

Jag har sedan jag var ca 10 (är idag 23) haft ont i princip överallt i min kropp. Detta har att göra med att jag är överrörlig och saknar stabilitet i mina leder. Har bland annat haft ont i min rygg, knäna, axlarna, höften, handlederna och så vidare. Jag har tränat på gym i drygt 7 år och gått till olika sjukgymnaster, detta har hjälpt mig mycket men jag har aldrig kommit till det sista steget att inte ha ont alls och jag hade liksom gett upp hoppet om att någonsin komma dit. Det kommer och går i perioder och det är hanterbart men fortfarande störigt. I höstas valde jag att satsa på mig själv och köpte mig 30 PT-timmar och började träna ordentligt. Jag tränade ca 6-8 timmar i veckan ca 3 av dessa var med PT och resten själv. Jag började älska att träna det var kul att gå till gymmet och jag blev rastlös om jag lät bli att träna. Det kändes fantastiskt. Kondisen blev bättre, jag blev starkare och mer välbyggd men det bästa var att jag i princip blev smärtfri. Det hände så klart fortfarande att jag fick ont, ibland överanstränger man sig när man tränar och så vidare men den där värken som kom för att man blivit stel av att sitta still en timma eller värken som bara kommer utan att man kan förklara varför var borta. Jag har inte varit så smärtfri sedan jag var 10. Det var underbart. Jag lyckades dessutom bibehålla min träning när jag slutade med PT jag drog ner till mellan 4-6 timmar i veckan eftersom jag hade praktik och mycket att göra samt svårt att äta tillräckligt för att täcka behovet om jag tränade 8 timmar i veckan.

Tanken på att ta uppehåll i min träning och att få tillbaka smärtan skrämmer skiten ur mig. Tanken på att allt min hårda arbete ska försvinna för att jag tvingas sitta på min rumpa skrämmer skiten ur mig. Jag vet att jag kan få tillbaka det men jag vet också att det är hårt jobb som krävs. Träningen har dessutom blivit mitt sätt att hantera allting i min vardag. Det blir ett utlopp för frustration, glädje, ilska, ångest You name it.

När jag inte tränar blir jag orolig i kroppen och jag får inget utlopp för mina känslor. Gymmet har dessutom blivit min trygga zon. Förutom hemma och skolan är nog gymmet det stället jag spenderar mest tid och även om det är förknippat med mycket svett och hårt jobb är det också förknippat med mycket positiva känslor. Jag blir lugn av att befinna mig på gymmet. Jag känner de flesta i personalen och många som tränar där så om man känner för att vara social kan man vara det och man kan även sätta i hörlurarna och bara köra järnet och på nått sätt samexistera med de övriga medlemmarna på gymmet som valt att träna den dagen.