Efter andra episoden som inneburit 3 kramper inom loppet av ett dygn var jag helt slut i magmusklerna under flera dagar. Jag ville verkligen inte låta detta påverka mitt liv. Jag har genom åren haft alla möjliga problem så som värk i leder, illamående, ögonflimmer och så vidare. Det har alltid visat sig vara någon diagnos som är livslång och som man inte kan göra någonting åt och varje gång har det bara varit att anpassa sitt liv efter detta. Jag var trött på att behöva pausa mitt liv medans de letar efter fel de inte hittar bara för att sedan få höra att det bara är att anpassa sig. Jag valde därför att helt enkelt ignorera det hela de kommer ändå säkert inte hitta någonting man kan ta på och jag var nöjd med mitt liv som det var nu, framför allt mitt tränande så jag tänkte inte låta detta stå i vägen.
Jag kom överens med personalen på gymmet att jag skulle meddela dem när jag var där och tränade och att jag skulle säga till direkt om jag inte mådde bra samt inte sätta mig där jag inte syntes ifall jag skulle bli medvetandesänkt igen.
Jag tränade på som vanligt och i en vecka var det som vanligt, nästan i alla fall. Jag var lite sliten efter krampdagen men annars kändes det bra att träna. Efter en vecka hade jag en liten episod på gymmet. Jag blev skakig och orolig i kroppen och efter en stund började jag smårycka, en mildare version av mina tidigare kramper. De höll på ca 10 min och sedan slutade det. Efter var jag slö, jag hade inga problem att upprätthålla ett samtala med personalen men när de slutade prata med mig gick jag ner i varv och nästan somnade. Efter ett tag valde jag att gå hem kände mig lite trött och orolig i kroppen men annars bra.
Under två veckor hade jag ett antal krampkänningar med skakningar och oro i kroppen och två gånger fick jag krampanfall efter bodypump pass när jag krampade i ca 20 min men eftersom jag var fullt vaken och de slutade av sig själv behövde jag inte uppsöka någon vård. Jag förde dagbok och tänkte helt enkelt ta upp det med dr när jag kallades efter MR.
I mitten av dessa 2 veckor började jag tycka att det hände lite väl ofta så jag ringde till MR och upplyste dem om att det hände allt oftare och att nu behövde jag få en tid omgående. De var mycket trevliga och några dagar senare fick jag brev om att jag fått en tid till MR veckan där på. Snart kom även brev om att det skulle göras ett EEG och att jag fått tid till neurologmotagningen. Allting verkade röra sig framåt.
Man kan ju undra varför jag inte bara lät bli att träna nu när det hände så ofta. Innan jag krampade för andra gången, på ett bodypump pass och ledaren som jobbar inom sjukvården sa till mig att jag verkligen inte borde träna innan jag vet vad kramperna beror på, hade jag helt enkelt inte insett hur ofta jag krampade. Folk hade tjatat på mig tidigare om att ta det lugnt och jag tog det lugnt även om jag inte slutade träna helt. Jag visste att hade rätt i allt han sa och det störde mig. Från början skedde kramperna bara på förmiddagen så då tänkte jag att jag kunde träna på eftermiddan istället. De skedde också bara i gymmet så då kunde jag ju köra pass. Sedan började de ske även på pass och även på eftermiddagar och då började jag inse att jag kanske skulle bli tvungen att låta bli att träna men jag var inte redo att inte acceptera det. Efter tillsägningen funderade jag över hur ofta det hade hänt det senaste och insåg att det var alldeles för ofta. Jag hade dessutom tid hos dr dagen efter så jag kunde lika gärna låta bli att träna tills dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar