Inget trams Ebba

Jag fick härom dagen ett anfall under en spelkväll hos en kompis. Kvällen började gå mot sitt slut och jag och en av mina kompisar hade lagt oss bekvämt på golvet med en varsin kudde och roade oss med att svara på frågesports frågor (jag var grym). Jag kände mig behagligt trött och seg. Jag blev allt tröttare och kände hur jag gled iväg och nästan somnade och sedan gick det över i ett anfall. Mina kompisar har inte varit med under dem förut men de har hört mig prata om dem ofta och de gjorde sitt bästa för att hantera situationen. De höll ut i ca 35 min innan de kände att det var dags att ringa ambulansen. Den kom relativt snabbt och de började dra i mina armar för att få in en nål. De fick inte in någon och eftersom mina kompisar visste att det var Funktionella anfall och att jag inte gillar Stesolid gav de upp försöken att få in en nål. De kom fram till att det skulle bli svårt att få ner mig för de tre trapporna när jag hade anfall. Under tiden de diskuterade gjorde jag en kraftansträngning och lyckades piggna till såpass att jag kunde fälla några kommentarer. Ambulanssköterskan sa sedan "Om du ska åka med ambulansen får du ställa dig upp", som om jag så himla gärna vill åka med dem. Jag gjorde ännu en kraftansträngning och vände mig till mage och tog en kort paus för att ladda om. Då klämmer sjuksköterskan ur sig "Inget trams Ebba". Jag trodde inte mina öron och kunde inte låta bli att svara henne med att det var kränkande när hon sa så och att jag verkligen gjorde mitt bästa. Det var ett slöseri med energi och koncentration jag inte hade. Jag tryckte sedan upp mig till stående och fick stöd av mina vänner jag använde sedan allt mitt fokus för att inte ramla ihop på vägen ner för trapporna. Jag såg dubbelt hela vägen eftersom all koncentration gick åt till att inte ramla. När jag la mig på båren dröjde det inte länge innan nästa anfall började. I ambulansen frågade hon om jag kände mig piggare jag svarade att det gjorde jag inte. Hon började ta kontroller och strax därefter började ett nytt anfall. Hon undrade då om det var att hon tog blodtrycket som hade startat det, jag kunde inte då men jag hade velat svara nej det var att du fick mig att gå ner 3 trappor.

Jag förstår att de inte ville bära ner mig för trapporna när jag inte ligger still men det är inte ok att uttrycka sig på det viset. Om hon hade bett mig att göra mitt bästa för att ta mig ner och att de skulle stötta mig så hade jag gjort det. Som patient är man i en oerhört utsatt situation och ordvalet och tonfallet från vårdpersonalen gör all skillnad i världen, det har jag lär mig under alla mina turer in och ut på sjukhus.