Strax innan jul träffade jag en mycket mysig kille. Det är en kompis till min kompis pojkvän. Vi träffades på ett uteställe när jag var ute med mina kompisar och han var på en återträff med några klasskamrater. Min kompis fick syn på honom och blev överlycklig. Hon hade tittat ut honom åt mig redan för några år sedan men det föll det sig inte så att hon presenterade oss. Nu informerade hon honom om att hon var ute med sina singelkompisar och sedan drog hon fram mig så jag hamnade framför honom. Senare plockade hon även med sig honom till vårt bord så han och jag kunde prata lite. Vi utbytte telefonnummer innan vi skildes åt i slutet av kvällen. Vi har sedan träffats några gånger å nu vi får se hur det utvecklar sig...
Under det här halvåret som passerat med mycket tid på sjukhus och mängder med mediciner och både bra och dåliga besked har det inte varit lätt att känna sig som en normal människa. Det har inte ens varit lätt att känna sig som en människa vissa dagar. Att träffa en kille, hångla lite på krogen och sedan träffas igen gav mig en liten känsla av normalitet, en spricka i isoleringen, för hur mycket människor jag än har haft runt mig under denna period har jag ändå känt mig ensam under stora delar av den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar