Någon slags pausläge...

Det känns som om jag har hamnat i någons slags pausläge med mitt liv. Att bara gå och vänta på bedömningar för att veta hur man ska ta sig vidare. Jag känner mig tom och lite drivlös. Det känns ibland som om jag balanserar på en tunn gräns till depressionen. Det blir lätt så när man får så mycket fritid och känner det som om man står och stampar på samma ställe, den punkten kommer snart vara så urgröpt att det blir svårt att ta sig ur hålet som bildats. Jag vill komma framåt, börja jobba och lämna den här delen av mitt liv bakom mig. Var är min nyorienteringsfas??? jag är redo, BRING IT ON!!!