Jag minns som sagt inte mer fören två veckor senare. Jag har dock fått berättat för mig vad som hände. På vägen in till sjukhuset hade jag krampat igen, det var svårbrutet och jag hamnade på IMA. På IMA fortsatte jag krampa och jag blev därför överflyttad till IVA. Man gjorde CT, MR och EEG. Eftersom det är svårt att sätta nål på mig fick jag en CVK. Jag hade sagt att jag inte ville att de skulle ringa min mamma eftersom jag inte ville att hon skulle oroa sig, detta ledde till att det blev sekretess (hoppsan!).
Kramperna fortsatte så de sövde mig och la mig i respirator. Jag fick en sond i näsan och en urinkateter. De sattes även en artärnål. Jag låg sövd i respirator i ca 1 1/5 vecka. Jag fick både lunginflammation och urinvägsinfektion. Magen hade lagt av och buken hade varit alldeles svullen eftersom jag inte skötte magen på så länge. När jag vaknat till ordentligt hävde jag sekretessen så att mina föräldrar kunde komma och hälsa på. Under min tid på IVA var jag två gånger uppe i mobiliseringsstolen, detta är en av de saker jag minns från IVA. Första gången tog vi en tur runt sjukhuset. Jag var förvirrad av alla mediciner så när vi kom ut från avdelningen insåg jag plötsligt att jag känner massor av folk som jobbar på sjukhuset, både folk som vet och folk som inte vet om att jag opererats. Tänk om vi skulle stöta på någon av dem i korridorerna, jag var för trött och rörig för att kunna förklara hur det var med mig och jag såg klart risig ut med en massa slangar med mera över allt. Jag fick lite lätt panik och ville åka tillbaka till avdelningen där jag visste att ingen jag känner arbetar. Andra gången jag var uppe i stolen var det fantastiskt väder ute så då tog vi oss ut på innergården och satt i solen en stund, det var super skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar