Tappa sig själv

Den här perioden har liksom varit som en ny pubertet. Det känns som om jag tappat bort vem jag är på vägen. Att inte kunna tänka på samma sätt som tidigare och inte kunna göra allt man vill, att ständigt behöva anpassa sin verklighet efter omständigheterna. Det har varit tufft, eller rättare sagt det är tufft för jag har fortfarande inte hittat riktigt tillbaka till vem jag är men det kanske är just det som är problemet. Man kan inte gå tillbaka, bara framåt. Jag måste hitta vem jag är idag inte vem jag var innan. Den ny Ebba kanske inte kan tänka lika fort, minns lika bra eller orkar med lika mycket men hon är oerhört mycket mer erfaren och hon vet att hon klarar vad som helst och att hon är omgiven av människor som älskar henne och bryr sig.