Så nära men ändå så långt borta

Jag arbetstränar nu fem timmar två dagar i veckan. Det är super kul och arbetet i sig känns bra. Jag klarar av att hålla reda på saker och utföra de praktiska momenten och jag trivs super bra med både arbertsuppgifterna och arbetskamraterna. Samtidigt lider jag av hjärntrötthetetn och anfall. Jag har svårt att hitta en balans och orka med både mitt privatliv och arbetsträningen och det är inte det lättaste. Det kan gå skit bra men när jag börjar känna mig trött går det snabbt utför och ajg få svårt med koncentrationen och kordinationen. Det är svårt när något känns så rätt men får negativa konsekvenser.