Jag har många gånger under det ett och ett halvt år som nu gått känt att det har hänt mig men jag har inte varit med om det. Det gäller fram för allt tiden på IVA men även andra delar av tiden då jag varit under influensen av olika läkemedel som påverkat min kognitiva kapacitet.
Jag vet att det har hänt och det jag inte minns själv har jag fått till mig genom vårdpersonal, min anhöriga eller genom att läsa min journal. Men det är ändå en känsla om att jag har inte varit med om det.
Inte har väll jag haft någon som petat runt i min hjärna och tagit bort något som kunde varit livshotande och inte har väll jag legat nersövd i respirator med läkare som kliat sig i huvudet för att försöka komma på en lösning på mina problem. En psykos det kan jag väll ändå inte haft och PTSS det är väll sådant som soldater har. Inte har väll jag åkt in och ut på akuten, slagit huvudet i stengolv, bord, sängräcken, nattusbord, handfat med mera under anfall där jag förlorar all kontroll över min kropp eller åkt in och ut ur MR maskiner som dånar så högt att det är svårt att höra vad man tänker, Min kropp kan väll inte ha stuckits av hundratals stick och oändliga mängder läkemedel har väll inte cirkulerat i mina vener.
Men det har hänt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar